Sirius F15, det äldre av klubbens två flicklag, har precis kommit hem från en cup i Karlstad. Patrik Båtelsson ger ett referat av helgen och berättar lite mer om laget.
– Ja hallå? Vi läser läxor nu!
Det var strax efter middagstid. Patrik Båtelsson hade kunnat använda ungefär vilka ord som helst, men tonfallet sa mer än tydligt att det bästa alternativet var att lägga på luren och återkomma lite senare.
I helgen åkte tjejerna i Sirius F15 till Karlstad för att spela i cupen med det tydliga namnet Karlstad tjejbandycup. Det ordnas inte många niomanna-cuper för tjejer. Förra säsongen fanns inga alls i Sverige, laget fick åka till Norge för att spela. I år arrangeras åtminstone några stycken. Men inte fler än att Karlstad är den närmaste.
– Det var en lyckad helg. Bra arrangerat och vi vann gruppspelet mot Viking, SAIK och Västerstrand, säger Patrik när läxorna är färdiglästa och det är ok att ringa igen. Tjejerna har tagit stora steg sedan förra säsongen, så det här ger goda förhoppningar om lagets prestationer i vinter.
Sirius F15 har kanske inte den största spelartruppen. Laget består av elva spelare och många har varit med sedan bandykul. Elva spelare är lite snålt när man spelar niomanna och värre blir det nästa säsong när det är dags att vara elva på plan.
– Några problem med avhopp har vi egentligen inte haft, berättar Patrik. Problemet är snarare att det inte är tjugo spelare per årskull redan från början som går från bandykul till att bilda lag.
Lösningen heter att jobba tillsammans.
– Vi har ett bra samarbete med BOIS och UNIK. Vi lånar in och ut spelare redan nu, säger Patrik Båtelsson.
Förutom Patrik är det Maria Östling och far och dotter Johan och Fanny Wängelin som tränar laget. Maria kommer från hockeyn där hon spelat på hög nivå och Patrik kommer från Sandviken. Bandy alltså. Båda har döttrar i laget och har tränat dem i några säsonger. Johan och Fanny däremot är nytillskott sedan i våras.
Fanny och Johan Wängelin har stabila erfarenheter av bandy på elitnivå, både som spelare och tränare.
– De har en djupare förståelse för hur man gör för att nå vad på planen. Och de har en hel pärm med övningar! säger Patrik och fortsätter:
– Nu är vi ju en riktig tränarstab. Vi har olika bakgrunder och erfarenheter och att vara många är bara en tillgång för det mesta. Man får prata med varandra och se till att alla är överens om rollerna.
Jag frågar vad som är bäst med att vara ungdomstränare i Sirius Bandy. Just det blåsvarta är kanske inte det allra viktigaste för en inbiten SAIK:are och Patriks leende hörs genom telefonen:
– Nej, det är ju att vara tillsammans med ungdomarna och göra något roligt. Man får träffa dem lite lagom mycket. Se dem växa och utvecklas på lagom avstånd.
När måndagkvällen börjar lida mot närmare elva och middagsdisk, högstadieläxor och annat äntligen är avklarade, låter det som något ganska tilltalande.
